*

 

Allting är så annorlunda(!) att jag har svårt att se mig själv bo här i ett år men det kanske bara är för att jag är ovan allt ännu(!?). Jag lämnade alltså hotellet i NY kl 09.00 (amerikansk tid) med två andra tjejer av någon märklig anledning så tog vår in-checking längre tid än vad de hade trott och eftersom min gate låg längst bort ledde detta till att jag fick springa med en röd dragväska, en stor svart väska + att jag hade alla mina stora tunga kläder på mig och + igen för att jag var tvungen att ha alla mina skor i en blå plastpåse eftersom att jag skulle fått övervikt i bagaget annars.

 

 

För ni som inte vet de så kan jag meddela att man bör ha mycket tid på sig då man är på en Amerikansk flygplats, köerna var mer än långa och sega till säkerhetskontrollen. Men med nöd och näppe lyckades jag svettandes som en gris ta mig till gaten innan den stängde. När jag kom in i planet så ville jag mest bara skjut mig själv eftersom jag skulle lyckas ta mig in med allt bagage och sen lägga upp det i den trånga fyllan. När jag hade tillslut lyckats trycka in allt och satt mig ner (på fel plats!) så slog det mig att nu är det bara jag, bara jag. Det var inte förrän då som jag insåg att jag ska faktiskt vara borta i massor av månader och att jag faktiskt är helt själv nu.

Att hitta rätt till gaten i Atlanta var ett mindre problem, det ända som var jobbigt där var att vänta i tre timmar på nästa flight, dvs. jag börjde bli mer och mer nervös.

Men när jag väl hade landat på flygplatsen i Indianapolis så träffade jag min värdpappa rätt snart. Mitt första intryck var i princip “Shit så smala de är!” men det är verkligen sant, i Sverige så skulle de verkligen höra till “de riktigt smala”.  Men nu ska ni inte luras av deras kroppsform(!) Det dröjde nämligen inte länge förrän vi stannade vid en restaurang för att äta + att det skulle tvingat vara chokladkaka till efterrätt (jag höll på att sprängas).

Det var så många intryck igår att jag inte har en chans att beskriva alla för er. Det är lite knepigt med min värdfamilj jag vet inte riktigt vart jag har dem men visst de är hur gulliga som helst och hjälper mig verkligen, de är bara lite svåra att “läsa” ibland. Men det kanske kommer med tiden.

Deras hus är jätte fint och luftigt. Jag har ett eget stort rum med en underbart vacker säng, jag har också min egna toalett(vilket passar en seg morgontjej som mig utmärkt). Jag har inga direkta regler eller sysslor (vilket är ovanligt är i US) bara att hålla mitt rum och toalett ganska städat och ibland hjälpa till med dukningen. När det gäller regler så är det mer att det vill till viss utsträckning veta var jag är och när jag har tänkt att komma hem. Ganska avslappnat alltså.


Idag så ska jag åka in till min skola för att registrera mig och förhoppningsvis välja ämnen, på kvällen ska jag spana in cheerleading laget och se om jag kanske vill börja där. Sedan händer säkert massor med andra grejer idag också.

 

 

Weird thing about Americans;
*De tar aldrig av sig skorna inomhus(stackars fossingar)
*Det är verkligen ingen myt angående socker och fett kulturen

*Att vägen till min skola (ca 2 km) är för lång att gå om jag inte vill ha “ett hårt motionspass”
*De är inte generade över något, fler stycken kom bara fram till mig på flygplatsen och pratade om ingenting + att ingen fråga verkar genera dem heller. Min värdpappa frågade mig rätt ut på en restaurang om jag var rik, jag undvek frågan effektivt.
* För att gå på min skola måste man ange om man är svart eller vit.
* Jag får inta ha med mig mer än 150 kr någonstans eftersom det finns “så många svarta här”
*Be bordsbön mitt inne i en restaurang och ingen bryr sig.

Tro mig listan är lång...