*

Välkommen till ingenstans, välkommen till Minnesota

Min jul var faktiskt riktigt fin, trots att jag inte fick fira med min älskade familj. Jag firade med min välkomsts familj, riktigt trevligt.  På dagen före doppar dagen så åt vi en lättare middag tillsammans och sedan fick jag en rosa, fluffig, underbar morgonrock (den fick självklart inte plats i min resväska :( ) Sedan på självaste juldagen (den 25:e) så åkte vi till hans föräldrar för att först öppna morgon presenter som de av någon anledning har i träskor, jag hade till och med ett par träskor med morgon presenter. Då fick jag massa små saker som lotion, smink, nagellack, godis, kaffe, nallebjörn osv. Sedan så åt vi alla en stor frukost efter det så tog vi det bara lugnt och pratade om lite allt möjligt. Efter det så var det dags för den riktiga paket öppningen, det blev ingen tomte i år men det var mysigt hur som helst.

Jag har nog aldrig fått så fina presenter i hela mitt liv. Alla paket hem ifrån betyder såå mycket mer nu när jag är så långt från hem. Tack Linn, Ellen, Mormor, Mamma, Pappa & Hampus som skickade mig paket nu så här i mina svåra tider. Det betyder oerhört mycket för mig. Jag har stolt hängt upp eller på andra sätt prytt mitt rum med era presenter. 

Sedan så spelade vi spel hela dagen (Jag är så ofattbart bra på spel..jösses jag chockar liksom mig själv med min skicklighet haha) och såg på film till midnatt. Riktigt trevlig dag, visst det kände inte som att det riktigt var jul eftersom jag inte hade min familj eller släkt där men det var så bra det kan vara en jul utan när & kära.

På fredagen så var det min sista dag i Indiana, Anderson så jag bestämde mig för att ordna en riktigt svensk middag för alla som jag firade jul med, som ett tack. Jag lagade mat hela dagen! Köttbullar (helt från "skratch"), kokt potatis, brunsås, grönsaker, hemma bakat mörkt (!) bröd, gräddtårta + att jag fixade med svenskt smågodis och sådana läckerheter. Jag gjorde succé! Efter de tvingade jag alla dessa Amerikanare att se filmen Mamma mia, den var inte riktigt lika populär som min middag men ändå godkänd (om jag ska tro det dem sa), sedan var det spel igen. Kul, kul.

På söndag bar det av... Vilken resa det blev.

Vi lämnade huset tidigt så att vi skulle ha massor med tid. Så när vi kom fram till flygplatsen så åt vi lite lunch i lugn och ro, sedan så kom jag fram till att nog vore bäst att gå mot säkerhetskontrollen (det tar ju alltid så lång tid liksom) (och tur var det!) Så vi sa Hej då, grät en skvätt och sedan traskade jag med stora steg mot säkerhetskontrollen, jag vill redan nu inskjuta att jag verkligen starkt ogillar säkerhetskontroller, det gör mig osäker och jag blir alltid helt paranoid att jag ska åka fast för någonting eller att det ska hända något annat pinsamt. Det är faktiskt det enda momentet som jag var nervös inför ... ... ... ...

Vad tror ni då händer med den stackars, oskyldiga lilla svenskan?

Jo, jag blir självklart del av den lilla majoriteten människor som blir slumpvis utvalda till att gå igenom en noggrann kontroll, vad är oddsen liksom! (Jag kanske såg lite misstänksam ut...hmm) Så då måste jag först ställa mig i en tambur och låta en laser (det ser ut som en laser iaf) scanna mig i alla dess positioner. Sedan så tog de alla mina grejer (två väskor som var maxade med grejer och min jacka & skor) och tog ut varenda liten pryl för att ta tester på de och se att de inte innehöll något skumt. Varenda sak jag hade! Det känds faktiskt lite kränkande när de tog upp mina personliga saker och tog prover på dem. Så efter en lång förnedrande tid så blev jag godkänd och fick äntligen ta alla mina grejer och gå mot mi gate. 

Vad tror ni händer här näst?

Jo, mitt plan blir försenat så jag inser att jag kommer att måste springa till min nästa Flight i Atlanta, som råkar vara Usa:s största flygplats och inte nog med de jag måste även byta terminal! Toppen över i.et när jag satt där i stress var att jag hade hamnat bredvid två äldre (85+), rullstolsbundna som var tragiskt mycket över sminkade (jag lovar det såg hemskt ut!) ... .... När de otrevliga flygvärdinnorna delade ut nötter och dryck så tackade jag fin nej men de äldre över sminkade människorna var självklart sugna på lite nötter. Inga problem alls, tills det visade sig att nötter tydligen fastnar i löständer, de här äldre människorna valde att lösa de problemet genom att ta ut sina löständer och slicka upp nötterna. Tro mig jag fick kväljningar. 

Väl i Atlanta så sprang jag fram till det tåg jag skulle ta för att komma till min terminal och sedan med fullfart mot min gate, jag stannade upp för att kolla på de där skärmarna som visar flyg och deras gater, och till min stora förskräck så kunde jag inte hitta min flight så till slut efter en stunds förbryllning så gick jag fram till närmaste människa som jobbade där och krävde fint att hon skulle kolla upp min flight. Hon meddelade att de var försenat i en timme men att det fortfarande var på samma gate. Inga problem tänkte jag, det är bara att jag köper mig något att äta så jag kan i lugn och ro bara vänta ut tiden. Lätt som en pannkaka förutom att alla flyg var försenade så flygplatsen var Kaos med ett stort K. Folk överallt och inga sittplatser... Great.

När klockan tillslut närmade sig avgång för mitt flyg så gick jag fint till min gate, men icket! ingen var där så ännu en gång tvingade jag någon stackars människa att fixa fram informationen om mitt flyg. Det visade sig att de hade bytt gate och att jag nu bara hade tio minuter på mig. Ännu en gång var det bara att börja springa, svettig och irriterad hann jag dit i sista sekund. Sedan fick vi sitta i planet i över en timme och vänta på start eftersom det var nu kö för alla plan. Jag hade en liten tjej bredvid mig som tyckte att jag var jätte intressant och därför härmade allt jag gjorde + att hon hela tiden stirrade på mig, bakom mig hade jag en liten kille som klagade hela resan och sparkade i min stol. Och inte nog med det! Den enda snygga killen som jag spanade in visade sig vara bög eftersom han då vi landade sprang entusiastiskt fram till en annan väldigt snygg kille och gav honom en ljuv kyss. Snygga killar borde inte få vara bög, det är orättvist.

Så efter en härlig flygdag så är jag nu alltså i kalla minnesota, det finns inte mycket att säga...

Jag vet inte vad jag tycker och tänker ännu så därför ska jag bara vara tyst.

Något jag kan säga dock är att deras 3 åriga dotter redan irriterar mig till max (efter knappt en dag!) hon går in i mitt rum utan att knacka (men det gör alla i familjen, noll privat liv), hon gnäller, och frågar miljoner irriterande frågor hela tiden + att hon måste vara inom räckhåll från mig hela tiden. Är alla 3 åringar så irriterande!? Jag har aldrig haft småsyskon så jag vet inte men om det här är normalt så kommer jag nog eventuellt att tänka igenom det där med att skaffa barn.

Fy vad jag fryser

 Min favorit tjej