* -

I try

I morgon har jag varit här i fyra månader, har det varit lätt?

Nej

Ni som har följt min blogg vet att jag med stor beslutsamhet bestämde mig för att så fort jag klev igenom säkerhetskontrollen på Umeå flygplats inte skulle gråta mer, utan jag skulle bita ihop se framåt och vara stark. Det var precis vad jag gjorde och vad jag fortfarande gör. Men älskade ni jag säga er sanningen och det är att det är inte lätt, visst snacka kan man om hur stark man är psykiskt och att det "är lätt" men ärligt talat jag förstår helt och hållet de som inte klarar av det, ett år utan någon som helst trygghet är inte lätt(!) Och har man dessutom oturen att hamna hos en familj som inte riktigt stämmer överens med ens egna värderingar och funderingar ja då skulle nog till och med jag vilja packa min väska.

Jag vet att jag kan klara av det här, jag vägrar ge upp men ibland känns det som att ni är så långt borta...om jag bara kunde dra in doften av min hunds lukt när jag gosar in mig i hennes päls igen, sitta ihop rullad i pappas knä medan han tittar på nyheterna för 4:e gången och läser tidningen "chef" men ändå inte låter mig byta kanal till "Top model", krama mamma när vi ligger i soffan i Stockholm helt utmattade efter en hel dag fylld av shopping samtidigt som vi tittar på klassikern "Grease" och trött mumlar om hur snygg han är eller att sjunga en duet från filmen "Moulin Rouge" med min bror så att jag nästan undrar om våra grannar kan höra oss...

Jag vet att jag inte skriver jämt och att jag är långsam på att svara på mail. Men vet ni varför?

Jo, jag vill inte vara i fel sinnesstämning när jag skriver till alla er som jag älskar jag vill vara positiv och glad, för jag vet att alla ni som är mig nära skulle göra allt i er makt för att hjälpa mig...men det knepiga är att det för första gången i mit liv inte finns något ni där hemma kan hjälpa mig med, jag står verkligen på mina egna ben. Det ända och mest viktiga ni kan göra för mig är helt enkelt att stötta och visa att ni fortfarande älskar mig. Jag vill inte klaga det här är ett av det bästa jag har gjort i hela mitt liv men det jag verkligen vill understryka och få er att förstå är att...

Det är inte lätt

Jag älskar er mer än någpnsin

2008-11-15 @ 07:54:47 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Anonym

;-) Carro tänk va skönt att känna att du inte flyr bort från något utan du har vänner och familj som betyder något för dig, du kommer även att sakna dom du lär känna i USA när du åker hem men man kan aldrig ha för många vänner, sedan är det viktigt att du även lär dig att uppskatta nyheterna man vet aldrig vad man missar Ha ha. I dag har jag och Hampus ett projekt där vår nya värmekulvert till bastun ska grävas över, tyvärr har jorden frusit lite så det blir en hård dag (för Hampus)

Have a great one,

Pappa

2008-11-15 @ 10:31:00

Postat av: brunetten!

Haha de är SVÅRT att sluta älska dej Caroline! Omöjligt rättare sagt ;) så va inte orolig ;) :D haha

2008-11-15 @ 17:56:39

Postat av: Lovisa

Du är stark Carro och jag beundrar dig!

Tänker på dig! Kramar!!! :)

2008-11-17 @ 09:36:20

Postat av: Johanna

Jag läser din blogg lite då och då och jag beundrar verkligen dig som rest iväg så långt utan dina närmaste. Det är en stor grej att göra det och du kommer absolut aldrig att ångra det, du kommer ha med dig resan hela ditt liv. Tänk framåt och tänk postivit. Du är stark!

2008-11-17 @ 21:18:14
URL: http://johannaerikssons.blogg.se/

Postat av: Bror

"Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre." Nalle Puh

Jag vet att det är tufft nu men du är grym och du fixar svårigheterna. Du får kanske byta snöre till ett annat snöre, jag tror att det första snöret kommer att acceptera det. :)

Sjömannen ber inte om medvind, han lär sig segla.

Du är stark och du kommer att hitta ett sätt som gör att det blir toppen bra där borta.

Btw. Snacka om kryptiskt inlägg. HAHA :) Älskar dig!

2008-11-17 @ 23:55:28

Trackback