*

Det snöar här i Anderson!

Nu faller den första snön sakta ner på gatorna och gör den smutsiga marken vit och vacker...

I Fredags så tog min välkomst familj med mig ut på lunch, väldigt trevligt...Tills de började fråga hur allting var och jag började gråta mitt inne på restaurangen, jag kunde bara inte hjälpa att tårarna började trilla ner för mina kinder. De blev självklart jätte upprörda när jag förklarade min situation och vi pratade länge om det. Efter lunchen så frågade de om jag vill åka till Indianapolis och shoppa men även för att se när de tänder en enorm julgran mitt på torget i Indianapolis. Jag följde glatt med, eftersom dagen gick kunde jag notera att jag för första gången på länge inte hade någon huvudvärk, jag kände mig så glad, så som jag borde känna nu när jag är här. Kl. 20.00 så stod vi där i kylan med över hundratusen andra och drack gratis Starbucks och lyssnade på när artisterna från Brodway showen Lejonkungen sjöng julsånger för oss så tände de julgranen som egentligen inte är en julgran utan en jätte stor staty men med alla lampor som de har satt på så ser det faktiskt ut som en jätte lik julgran.

Igår så var jag lite deppig (längtade hem och ville bara här ifrån) så visst, jag var ganska tyst av mig och startade inga konversationer...Och helt plötsligt då jag går för att sminka mig så inser jag att allt mitt smink är borta (just de sminket som jag har förklarat att jag helst inte vill låna ut eftersom de är lite kvar + att det var lite dyrare smink) Jag vet exakt vart det borde vara eftersom jag hade det tidigare på morgonen jag letar överallt och tillslut så frågar jag alla i huset om de har sett de, jag menar om någon har lånat de så är det okej..jag vill bara ha tillbaks det. Jag frågar dottern lite extra eftersom jag vet att hon ofta ljuger och kan vara taskig i vissa situationer men alla hävdar att de inte har sett någonting. Jag letar i princip hela morgonen och uttrycker till dem hur tråkigt det känns att det är borta eftersom det är mitt favorit smink och jag inte kan hitta det här.

Så just innan vi ska åka (till en basketboll match) så går jag ner till deras toalett (som jag aldrig någonsin använder)  jag kollar runt i rummet och sneglar bakom hyllorna och gissa vad mitt smink stor där uppradat bakom en hylla och skymd bakom en fotografi ram. Jag kan lov att jag blev mer en häpen då jag insåg att någon faktiskt hade tagit det från mig. Jag förklarade att jag hade hittat de och var. Vilket inte var så smart eftersom mamman började skrika om att jag anklagade dem och att hennes dotter minsann aldrig skulle göra något sådant. Jag var bara tyst och när jag tillslut  fick rum att prata så sa jag lugnt att jag inte menade att anklaga någon jag tycker bara det var konstigt men jag har hittat det så det är okej nu. Mamman pratade inte med mig på hela dagen förrän på kvällen då hon i en elak ton förklarade att jag hade en "bad ass bitch attitude" Jag bara gapade och svarade inte ens.

Jag är ganska övertygad om att det var min syster eftersom hon ofta gör sådana saker och ljuger osv. En gång så gav hon ut mitt nummer till en kille och sa å honom att kalla mig elaka saker när jag frågade henne om det så sa hon att hon inte brydde sig och att killen ljög trots att jag ringde och frågade honom vart han hade fått mitt nummer ifrån (de är självklart kompisar i skolan). Mamman backade upp henne. 

Jag har massor med exempel detta är bara några.

Vi hade som sagt basketboll matcher igår 4st(!). Det var jätte häftigt med grym stämning, kändes verkligen som på film.

Jag var som jag nämnde tidigare lite deppad igår och kände mig oerhört ensamen, min "mamma" frågade mig inte en ända gång hur jag mådde? om någonting var fel? ingenting....det ända hon sa var då hon sa inför alla mina vänner att jag hade en "bad ass bitch attitude".

Jag vill här ifrån. NI förstår te hur oerhört maktlös man känner sig så här på andra sidan jordklotet från alla när och kära. Jag känner mig bara ensamen och övergiven i gettot.

Indianapolis