Il faut que travail

Min dag har för att vara Paris varit rätt så dålig...
Men mitt humör är bättre efter att ha pratat med några av mina favoritpersoner,
ätit lite choklad, skickat in min uppsats och varit social med min gulliga värdfamilj.
.
Jag måste verkligen understryka hur bra det är i min värdfamilj helt plötsligt!
.
1. De har blivit gulliga från ingenstans och kallar mig söta namn som "min unga tjej" och "min fina"
(låter bättre på franska)
2. Jag har blivit mer inkluderad i samtalen
3. De betonar hur kul de vill att jag ska ha det här
4. Istället för att slänga min tvätt i badkaret har de börjat hänga upp den(!)
5. De säger mer ofta till städerskan att städa mitt rum
6. De har börjat föreslå saker att göra som att se på film, picknick, museum
Osv. osv osv
.
.
.
haha jaa jag vet att det låter patetiskt i era öron men för en
stackars utbytesstudent som sällan får bekräftelse eller kärlek blir man helt lyrisk av
minska lilla gest. Det är iaf en positiv förändring här i Courbevoie!
.
.
Jag kom att tänka på att facebook verkligen är obehagligt(!)
Jag syftar främst på alla hundra bilder som vänner har "taggat" mig på.
Det är bilder från min fritid och faktiskt hela mitt liv och tillvaro.
Det är bilder som är mer eller mindre charmiga som alla kan se och det värsta av
allt som alltid kommer att finnas på internet. när jag söker jobb, när mina
framtida barn (konstigt att säga) surfar runt på internet kan de säkert till och med hitta bilder
från min tid som 18 åring.
Jätte obehagligt..Jag bilr verkligen less på mig själv när jag ser alla bilder
i alla dess former som ligger ute på internet.
.
.
Den första bilden på mig är fyra år gammal

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0