*

Det snöar här i Anderson!

Nu faller den första snön sakta ner på gatorna och gör den smutsiga marken vit och vacker...

I Fredags så tog min välkomst familj med mig ut på lunch, väldigt trevligt...Tills de började fråga hur allting var och jag började gråta mitt inne på restaurangen, jag kunde bara inte hjälpa att tårarna började trilla ner för mina kinder. De blev självklart jätte upprörda när jag förklarade min situation och vi pratade länge om det. Efter lunchen så frågade de om jag vill åka till Indianapolis och shoppa men även för att se när de tänder en enorm julgran mitt på torget i Indianapolis. Jag följde glatt med, eftersom dagen gick kunde jag notera att jag för första gången på länge inte hade någon huvudvärk, jag kände mig så glad, så som jag borde känna nu när jag är här. Kl. 20.00 så stod vi där i kylan med över hundratusen andra och drack gratis Starbucks och lyssnade på när artisterna från Brodway showen Lejonkungen sjöng julsånger för oss så tände de julgranen som egentligen inte är en julgran utan en jätte stor staty men med alla lampor som de har satt på så ser det faktiskt ut som en jätte lik julgran.

Igår så var jag lite deppig (längtade hem och ville bara här ifrån) så visst, jag var ganska tyst av mig och startade inga konversationer...Och helt plötsligt då jag går för att sminka mig så inser jag att allt mitt smink är borta (just de sminket som jag har förklarat att jag helst inte vill låna ut eftersom de är lite kvar + att det var lite dyrare smink) Jag vet exakt vart det borde vara eftersom jag hade det tidigare på morgonen jag letar överallt och tillslut så frågar jag alla i huset om de har sett de, jag menar om någon har lånat de så är det okej..jag vill bara ha tillbaks det. Jag frågar dottern lite extra eftersom jag vet att hon ofta ljuger och kan vara taskig i vissa situationer men alla hävdar att de inte har sett någonting. Jag letar i princip hela morgonen och uttrycker till dem hur tråkigt det känns att det är borta eftersom det är mitt favorit smink och jag inte kan hitta det här.

Så just innan vi ska åka (till en basketboll match) så går jag ner till deras toalett (som jag aldrig någonsin använder)  jag kollar runt i rummet och sneglar bakom hyllorna och gissa vad mitt smink stor där uppradat bakom en hylla och skymd bakom en fotografi ram. Jag kan lov att jag blev mer en häpen då jag insåg att någon faktiskt hade tagit det från mig. Jag förklarade att jag hade hittat de och var. Vilket inte var så smart eftersom mamman började skrika om att jag anklagade dem och att hennes dotter minsann aldrig skulle göra något sådant. Jag var bara tyst och när jag tillslut  fick rum att prata så sa jag lugnt att jag inte menade att anklaga någon jag tycker bara det var konstigt men jag har hittat det så det är okej nu. Mamman pratade inte med mig på hela dagen förrän på kvällen då hon i en elak ton förklarade att jag hade en "bad ass bitch attitude" Jag bara gapade och svarade inte ens.

Jag är ganska övertygad om att det var min syster eftersom hon ofta gör sådana saker och ljuger osv. En gång så gav hon ut mitt nummer till en kille och sa å honom att kalla mig elaka saker när jag frågade henne om det så sa hon att hon inte brydde sig och att killen ljög trots att jag ringde och frågade honom vart han hade fått mitt nummer ifrån (de är självklart kompisar i skolan). Mamman backade upp henne. 

Jag har massor med exempel detta är bara några.

Vi hade som sagt basketboll matcher igår 4st(!). Det var jätte häftigt med grym stämning, kändes verkligen som på film.

Jag var som jag nämnde tidigare lite deppad igår och kände mig oerhört ensamen, min "mamma" frågade mig inte en ända gång hur jag mådde? om någonting var fel? ingenting....det ända hon sa var då hon sa inför alla mina vänner att jag hade en "bad ass bitch attitude".

Jag vill här ifrån. NI förstår te hur oerhört maktlös man känner sig så här på andra sidan jordklotet från alla när och kära. Jag känner mig bara ensamen och övergiven i gettot.

Indianapolis

Happy Turky Day

Jaa, Thanksgiving närmar sig med storm steg.. På torsdag! Vilket innebär massor med människor, mat, mat, fem dagars helg, mat, lekar, mat, bowling, mat, galen rea på allt (ni vet så där så att folk springer in i affärerna 04.00 och slåss och skriker för att få de som de vill ha) och slutligen MAT.

Tänkte passa på att berätta att Matilda Tärnhammar från kända skåne som också är en utbytesstudent här i USA i år är guldvärd! Jag pratade med henne på Skype förra veckan och det var värt mycket, vi går igenom samma saker och det är så oerhört lätt att prata med henne. Vi har även kommit fram till att vi ska åka till New York tillsammans en dag, utan att behöva vara nervösa över vad som ska ske eller andra lustiga utbytesstudenter.

Var stark med mig Matilda! Vi fixar det här!

Jag älskar er!

What doesn't kill you is suppose to make you stronger

Hej, alla mina kära läsare.

Jag vet att ni förmodligen tycker att jag är urusel på att skriva men det är verkligen jätte svårt att hitta kraft att skriva när det känns tungt, och jag kan lika gärna berätta för er att jag "as we speak" letar efter en ny familj. Situationen är som så att jag nu under 4 månader har bott här och jag har verkligen försökt att ge allting en chans för jag är mycket väl medveten om att det alltid är svårt i början oavsett var man är, när man är i en så här utsatt situation men en dag så brast det för mig och jag berättade mina känslor som gnagt i mig en längre tid för mina älskade föräldrar. Saken är som den för att sammanfatta allt (skulle jag ta upp allt så skulle det här vara ett oerhört långt inlägg) så mår inte jag bra av min hemma miljö, det är mögel,hundhår,damm överallt (extremt mycket), trots att jag "önskade" att hamna hos en familj som är rökfri så är jag hos en familj där det röks hela tiden och i varje rum, t.om i bilen utan någon ruta nere..det har gått så långt att jag inte kan känna någon röklukt, ens om jag sitter i ett litet rum med två personer som röker(och jag var känslig förr), jag kan inte känna doften av parfym eller andra starka lukter längre, jag har huvudvärk hela tiden (misstänker att jag är allergisk), det är ständigt bråk i min familj..skrik, smällar i dörrar och saker som kastas, drama, min kropp känns inte som min för att jag påverkas av allt det här, jag lever i en miljö där jag är i närheten av droger ständigt, hela den här staden är kort sagt "getto"

Fnys inte och tänk att jag är svag och ger upp för lätt för detta är inte allt och jag har verkligen gett det en chans. Jag  har verkligen fått perspektiv på saker, det är nog inte många som kan se mig i gettot men här är jag bland, droger, slagsmål, rån, mord...jag som liten svensk utbytesstudent hör helt enkelt inte hemma här. Saker som vi ser på tv är verklighet, det är så sjukt att mina vänner har gått igenom så mycket hemska saker wow, vi har inte gått igenom någonting jämfört med det här. När jag och min kompis pratade om hur hemskt det är att gå på begravningar så berättade jag att jag bara varit på tre begravningar så såg hon chockad ut och började rabbla upp allt från vänner, kusiner, släktingar, klasskompisar som blivit mördade, bilkrasch, självmord, överdos. Det är så att man inte förstår.

Saken är det att allt det här får mig att glömma varför jag är här? Varför jag tog steget att åka helt själv till USA ett år utan några säkerhetslinor. Jag vill vara någonstans där jag utvecklas som person, inte inser hur grym världen kan vara.

Det är vad som händer i lilla Carolines liv just nu.

I still have some happy moments though!

Förvirrad Caroline

Jag vet att jag har uppdaterat dåligt men det är för att jag har ägnat mig åt en hel del tänkande med tanke på att jag har hamnat i en liten uppförsbacke på min resa och då helt enkelt inte har haft någon lust att vaken maila eller blogga. Jag vet fortfarande inte vad som är lösningen på mina problem och det är därför jag föredrar att inte gå in på några detaljer men så fort som jag vet med säkerhet vad som händer så kommer jag att berätta det för er.

Vill ni veta en av många sjuka grejer som man gör här i USA?

Jo, lärarna på min skola väljer att ha det plågsamt kallt i klassrummen eftersom "de inte vill att eleverna ska sova i klassrummen" är inte det något vrickat? Så fruktansvärt elakt om jag får säga det själv.

Lite skvaller! (alla älskar skvaller)

Tjejen som bodde här i huset förut men som flyttade ut på grund av att hon orsakade oss väldigt mycket problem här i huset och idag så kom hon upp till oss och berättade att hon är gravid och inte vet vem som är pappan. Hon är 15 år.

Jag fick också veta att en tjej i min US government klass är gravid, hon vet inte vem som är pappan till barnet. Hon är 17 år.

Tro mig jag ser flera tjejer varje dag på min skola som är i åldrarna 14-18 år med utstickande magar. Det är så frukansvärt tragiskt. Jag vet att det inte alls behöver vara kört i en flickas liv bara för att hon har en tonårs graviditet men de här tjejernas framtids utsikter ser allt annat än bra ut med tanke på de samhälle de växer upp i. För mig är det bara chockerande.

Älskar er!

I morgon har jag varit här i fyra månader, har det varit lätt?

Nej

Ni som har följt min blogg vet att jag med stor beslutsamhet bestämde mig för att så fort jag klev igenom säkerhetskontrollen på Umeå flygplats inte skulle gråta mer, utan jag skulle bita ihop se framåt och vara stark. Det var precis vad jag gjorde och vad jag fortfarande gör. Men älskade ni jag säga er sanningen och det är att det är inte lätt, visst snacka kan man om hur stark man är psykiskt och att det "är lätt" men ärligt talat jag förstår helt och hållet de som inte klarar av det, ett år utan någon som helst trygghet är inte lätt(!) Och har man dessutom oturen att hamna hos en familj som inte riktigt stämmer överens med ens egna värderingar och funderingar ja då skulle nog till och med jag vilja packa min väska.

Jag vet att jag kan klara av det här, jag vägrar ge upp men ibland känns det som att ni är så långt borta...om jag bara kunde dra in doften av min hunds lukt när jag gosar in mig i hennes päls igen, sitta ihop rullad i pappas knä medan han tittar på nyheterna för 4:e gången och läser tidningen "chef" men ändå inte låter mig byta kanal till "Top model", krama mamma när vi ligger i soffan i Stockholm helt utmattade efter en hel dag fylld av shopping samtidigt som vi tittar på klassikern "Grease" och trött mumlar om hur snygg han är eller att sjunga en duet från filmen "Moulin Rouge" med min bror så att jag nästan undrar om våra grannar kan höra oss...

Jag vet att jag inte skriver jämt och att jag är långsam på att svara på mail. Men vet ni varför?

Jo, jag vill inte vara i fel sinnesstämning när jag skriver till alla er som jag älskar jag vill vara positiv och glad, för jag vet att alla ni som är mig nära skulle göra allt i er makt för att hjälpa mig...men det knepiga är att det för första gången i mit liv inte finns något ni där hemma kan hjälpa mig med, jag står verkligen på mina egna ben. Det ända och mest viktiga ni kan göra för mig är helt enkelt att stötta och visa att ni fortfarande älskar mig. Jag vill inte klaga det här är ett av det bästa jag har gjort i hela mitt liv men det jag verkligen vill understryka och få er att förstå är att...

Det är inte lätt

Jag älskar er mer än någpnsin

Jag började spontant söka efter Anderson high school på youtube och titta vad jag hittade!

Nu får ni en god glimat av hur stora alla matcher är och hur mycket "school spirit" alla har. Det där är alltdå min skola.

Anderson high school

Indians

Wihoo ännu en uppfriskande dag at Anderson high

Okej people, Jag vet nog allt hur många ni är där ute som läser min blogg och detär väldigt många fler än vad kommentarer jag har...So to make a little deal here, ni vill att jag ska uppdatera mer..Right? och börja video blogg osv? Men om jag ska börja blogg mer så kan ni väl iaf ta er tid (iaf någon gång då och då? fler än kanske 2 av er?) att skriva en liten rad. Du behöver inte känns mig eller umgås med mig för att skriva. Come on people give me some love. Motivera mig att skriva.

Min mormor är så underbar! Hon skickar mig ett handskrivet brev i månaden! Det får det verkligen att sticka i hjärtat och svida i ögonen. Wow hon är helt fantastik. 

Om du vill följa exempel och skriva en rad då är det denna adress som gäller;

Rebecca Swinford

2116 East 38th street

Anderson, Indiana 46013

USA

Rättelse!

Förr några inlägg sedan så la jag in massor med bilder på mig själv och för att klargöra saken så var det inte de människor/händelser som har varit viktiga för mig 2008 utan det var enbart ett ego tillfälle då jag ville lägga in bilder på mig själv så de som läser min blogg men inte känner mig kan få en bild av vem jag är och hur jag ser ut.

Så om du är en av mina nära och kära men inte är med där ta inte illa upp det vara bara ännu ett ego tillfälle i mitt liv.

Och ni sötnosar som har skickat mail (tack jag uppskattar det mer än ni anar!) så kommer jag att svara, jag har varken glömt eller valt att inte svara er jag måste bara komma i sinnesstämning och hitta tiden för det.

Och för att göra detta inlägg fullt med rättelser och inget roligt egentligen så tänker jag ta detta nu på min blogg så jag slipper skriva det 100 gånger till alla nyfikna ;)

Jag har en annan uniform för cheerleading för att min uniform inte har kommit ännu och det tar tid eftersom de ska fixas med design och att sy dit mitt namn så jag har helt enkelt använt förra årets uniform vilket jag visst inte tycker är helt jätte tipp topp men det är värt det för jag verkligen älskar cheerleading.

Men min egna uniform är snart i mina händer :)

Så nu har ni fått ett inlägg fullt av rättelser och uppmaningar så nu kan det bara bli bättre

Älskar er!

Basketball season is comin up and im so excited!

Idag så har jag beställt alla mina grejer inför graduation, alltså den där lustiga rocken med den fula hatten som man ser på film! Sjukt kul att få vara med om de.

Idag så hade vi push ups test i min älskade gym klass (vad gör jag där?) Jag kan ju bara stolt meddela att Caroline Margareta Jonsson tog guld(!) hon gjorde hela 60 push ups(!) och 50 hopp (man har händerna på marken och hoppar med fötterna in mot överkroppen och sedan tillbaks ut i push ups ställning) Hur som helst så är jag imponerad över mig själv...Jag kan erkänna att jag var ganska nervös eftersom alla dessa dumma test är upplagda som så att ex. idag så lade då läraren ut en matta där man ska utför momentet och runt mattan i en cirkel så är det stolar så att alla kan sitta och kolla medans man utför momentet en och en, elakt tycker jag personligen. Så jag var faktiskt nervös eftersom alla killarna sa hela tiden hur det knappt kunde vänta tills de fick se mig göra det så de verkligen stirrade men jag överlevde med bravur. Thank God!

Är det inte lite sjukt att för två veckor sedan så hörde jag den första julskivan spelas i en mataffär och alla affärer är redan vart man än går fulla med julpynt och dekorationer. Jag är helt uppspelt över att få jul shoppa här! De finns allt! och jag menar verkligen allt. Jag har börjat med Scrap bookin här (hur kul som helst) och att bara handla alla dessa små roliga prylar till de är så otroligt roligt. Jag måste ta lite bilder på min scrap book för jag lovar de är hur sött som helst :)

Nej,nu ska jag sova så jag klarar av ännu en dag här i Anderson

OBAMA U'ALL

Wow! We are makin history. Alla är helt lyckliga över gårdagens seger + att han som jag gjorde reklam för igår (min mammas systers man) van valet här i Anderson!! Vi ska fira på lördag. Alla är väldigt glada att allting är över och att vi nu har Amerikas första och yngsta mörkhyade man som president, dock så är många samtidigt oroliga över just det faktum att han är mörkhyad och därmed kan bli trakasserad/hotad/mördad men vi hoppas på det bästa och att detta är rätt för USA.

Idag så tog Becky oss till en hårsalong för att fixa mitt och Britt's ruffs, vi gick till en salong som egentligen är ett universitet där de utbildar hårfrisörskor jag bara trimmade till mitt hår och med tanke på att de är studenter så är jag riktigt nöjd de är inte perfekt men med tanke på att jag färgade och klippte mig för 200 kr så ska man väl inte klaga ;) Men där emot så kan jag erkänna att jag mer än en gång längtade efter min egna underbara frisör Jenny (på clip i umeå). Jag kan knappt vänta tills jag får ed hår fixat av henne igen, hon gör det precis som jag vill ha det utan att jag känner mig det minsta missnöjd, så Jenny om du läser det här så ska du veta att du är efterlängtad!

Det är lustigt hur det är det där med matkulturen... Jag har redan berättat massor med gånger om hur fett och äckligt allt är här och  hur pinsamt mycke skräp mat som slinker i mig numera (skäms på mig) Men trots de så tycker alla här att jag är "plain" och äter hästmat i allt vi äter bara för att jag väljer saker med mindre socker i. Jösses!   Åh! Jag blev så oerhört lycklig när jag hittade WASA's knäckebröd idag! Totaly made my day. På tal om de så kan jag meddela att det inte är någon lek att gå och handla med min "mamma" vi var i en och samma mataffär i över 3 timmar! Jag höll på att skjuta mig själv i slutet, hur kan man shoppa mat så länge?...Dessa Amerikanare...

Jag längtar såå mycket efter svensk mat!

Election day!

Back handspring

Gymnastik, wow de är sjukt kul. Jag var där själv idag för ingen av de andra tjejerna var där så jag och Mr feminin var där helt själva. Hej träningsvärk.

I morgon är det val. Stor händelse världen över. Jag ska jobba i morgon men att göra reklam för demokraterna hela dagen och det bästa av allt är att jag får "credits" i min U.S government klass för att göra det, fast det innebär också att jag måste gå upp 5 på morgonen men det är ändå något som jag aldrig kommer att få uppleva igen (troligast).

Det kommer hur som helst att vara riktigt spännande och intressant, alla springer omkring med Obama grejer i skolan. (Obama har majoritet i skolan utan tvekan)

Spännande

Love u all

En amerikansk Halloween

Igår på Halloween så tog jag Bry (min "lillebror")  och gick Trick or Treat helt sjukt vad mycket godis vi fick! Bry var en baseball spelare och jag var hans cheerleader. Det var riktigt kul, jag hjälpte även till hos min "morfar" med att dela ut godis till alla små söta barn som knackade på dörren i alla dess kostymer. 

Vilken teknik! Jag lyssnar på Sveriges radio p3 just nu! Är inte de coolt så säg?! Jag satt just och tänkte på hur mycket jag saknar att lyssna på p3 varje morgon innan jag kliver på bussen. Det kändes som udda att höra deras välkända röster (på svenska) när jag sitter här i Indiana, Anderson. Dagens underbara teknik.

Glöm vad jag sa i mitt förra inlägg om att säga hej då till t-shirt och shorts för idag traskade jag minsann omkring med kort shorts och t-shirt när jag gick med jättehunden Harley på promenad. Helt underbart och trots att jag inte hade mycket till kläder på mig så svettades jag, det är vad jag kallar värme i november.